Ström på avvägar, i till exempel vattenrör, fjärrvärmerör, armering i betonghus, ventilationstrummor och plåttak. Den skulle vara ofarlig om det inte var så att den skapar onödiga och starka magnetfält över stora områden. Vid elinstallation med 4 ledare förekommer tyvärr rätt ofta att en del ström inte tar vägen tillbaka via PEN-ledaren utan slinker förbi stigarkabeln via vattenledningsrör, ventilationstrummor eller liknande metallkonstruktioner. Detta beror på att strömmen väljer den väg som erbjuder lägsta elektriska motstånd. Dessa så kallade vagabonderande jordströmmar kan ställa till en del förtret på grund av de lågfrekventa magnetfält som de ger upphov till. Magnetfältet avtar endast linjärt med avståndet (i närheten av den vagabonderande kablen) och sträcker sig därför långt bort från den strömförande ledaren. Problemen med magnetfält från vagabonderande strömmar är att de kan störa känslig apparatur, speciellt bildskärmar, och klart överskrida rekommenderade värden för vad som kan anses acceptabelt från hälsosynpunkt.
När en del av nollströmmen vagabonderar uppstår en obalans av strömmarna i elkabelns 4 ledare, den totala strömmen mätt runt alla 4 ledare samtidigt, blir inte längre 0, som den ska vara i ett fungerande system med ledare och återledare i samma kabel. I kabelns återledare, nollan, "fattas" strömmen som vagabonderar. Ett resulterande magnetfält bildas omkring kabeln. Sugtransformatorn magnetiseras av detta fält och inducerar en motriktad EMK (elektromotorisk kraft) på kabeln. Denna EMK strävar att driva ström i kabelns PEN-ledare, vilket fungerar som en sorts sugeffekt på de vagabonderande strömmarna. Sugtransformatorns EMK gör att PEN-ledaren får ett skenbart lägre motstånd och returströmmen finner således den vägen mer attaktiv än smitvägar genom vattenrör och andra yttre metallföremål.
Om Ivagabond =0 blir också transformatorns EMK = 0 och sugeffekten försvinner. Det krävs således en viss läckström utanför PEN-ledaren för att sugtransformatorn ska kunna fungera. Denna läckström motsvarar vad man för en vanlig transformator kallar magnetiseringsström. Sugtransformatorerna dimensioneras så att smitströmmar och resulterande magnetfält blir så låga att de inte stör.
Sugtransformatorn har en mycket robust konstruktionen.
Den öppningsbara som enkelt omsluter en kabel, den solida där kabeln träs igenom transformatorn och den kompletta som är mest kostnadseffektiv.
Vagabonderande ström är den vanligaste orsaken till magnetfält. Sugtransformator är den enklaste åtgärden för att motverka vagabonderande ström. Den hjälper nollströmmen att gå ut samma väg som strömmen kom in. Nollströmmen smiter annars ut via skyddsjord från nollskruven i elcentralen till kopparröret och tar den enklaste vägen tillbaka till transformatorn. Vid 5-ledarsystem ska nollan vara isolerad från skyddsjord för att förhindra vagabonderande ström. Vid nybyggen med 5-ledarsystem är fortfarande inkommande elservis oftast endast utförd med 4-ledarekabel och bör kompletteras med sugtransformator.
När en del av strömmen går tillbaka fel väg så saknas den strömmen i sugtranformatorn. Summan av strömmarna i alla faser och nollan blir normalt noll. Men när en del av nollströmmen går fel väg blir nettoströmmen lika hög som den som smiter.Det är nettoströmmen som magnetiserar sugtransformatorn, vilken i sin tur ger en spänning på hela kabeln. Denna spänning gör det lättare för nollströmmen att gå rätt väg. Varje ledare ger sitt eget magnetfält. Summan av alla magnetfält blir noll när strömmen går rätt väg.
1. Enklaste åtgärden att få bort onödiga magnetfält
2. Tillämpa myndigheternas försiktighetsprincip
3. Anpassing för elöverkänslig personal och förebygga leukemi
4. Oftast mer ekonomiskt än att byta till elsystem med 5 ledare d.v.s. isolerad återledare
5. Minskar brum störningar i hörapparater
Arbetsmiljöverket (fd. Arbetarskyddsstyrelsen), Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Strålsäkerhetsmyndigheten (fd. Statens strålskyddsinstitut). rekommenderar gemensamt följande försiktighetsprincip:
"Om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas."
RTK grundades för över 30 år sedan och ligger i framkant när det gäller att förse företag och privatpersoner med metoder för att hantera störande elektromagnetiska fält.
Produkten har blivit tillagd i varukorgen
